Hello cutiepies! 

Träffade min kompis Eric på en prommis idag. Kändes skönt att gå, och framför allt prata ut sig lite. Att få göra det för mig, är guld värt. Jag är en person som alltid finns där för andra hela tiden, men som sällan har någon som finns där för mig när jag behöver det som mest. (Någon av er som också har det så?) 

Det handlar sällan om brist på bra vänner när det kommer till mig. Utan jag antar att det oftast handlar om att jag undervärderar mina problem, och att jag har väldigt svårt att öppna mig på det sättet för människor. Det är knepigt det där.. 

Jag hade väldigt gärna skrivit mer, men nu är klockan väldigt sent (!!) och jag borde verkligen, verkligen lägga mig och sova. 

Good night! ❤